Alice Eriksson

jag kan bara säga... död! död död död! jag är heeeeeeeeelt slut. verkligen mycket och göra idag... men det var roligt också!

så... god natt, ska nog sova snart...:) hahaha!


haha jag på jobbet!

hej!

kom precis hem efter att ha shoppat lite. behövdes  verkligen så det känns ganska bra nu. men iaf nu ska jag klä på mig lite snabbt och sedan börja bege mig mot slussen för att sedan ta mig till jobbet. en ny kväll väntar på dansfeber! puss

eftersom jag inte har orkat blogga så lägger jag upp lite bilder.. så jag minns!

inget som någon behöver läsa. detta är mest för min egen skull.

fyfan va arg man ska behöva bli för att någon ska rycka lite på ögonbrynet. jag förstår inte grejen? vad är problemet med att lyfta sin jävla hand och göra något? är det verkligen så jävla svårt? klart som fan att jag fattar och vet att vissa saker är värre än anda. men allt har gränser, allt. jag har lagt tid och energi på att ge saker och ting chanser, vilket jag aldrig gjort förut. och hur har det fungerat? jo superbra, jag har pratat gott om allt och tyckt det har vart riktigt kul att allt funnit det rätta.

jag har vart glad över att vi har hittat varandra igen och även att du har hittat någon som du tycker om. men som jag sa innan, allt har gränser. när det kommer till gränsen att det är bråk och sura miner jävligt ofta, vilket jag menar ett jävla gap och skrik så funkar det inte. det funkar inte med att man ska vara som en jävla hund och tigga till sig tillbaka det som var. klart att jag förstår att du vill ha det bra som innan men man kan inte heller säga hela tiden "vi får prata om det där, jag ska prata om det där" och blablabla. det funkar inte hur länge som helst. antingen så pratar man med en person så att det verkligen blir bättre eller så får man komma på en annan lösning. men när man kommer så pass långt att man hela tiden försöker på nytt och håller på och säger men jag ska prata om det och ingentng händer? vafan är det då för mening att prata om skiten om det ändå inte händer något? liksom hur länge ska du vänta? hur orkar du? blir du inte jävligt matt och trött på att ständigt vara ledsen, arg och sur.

jag vill inte dig något illa, jag vill bara att du ska förstå.. man kan inte stå och trampa på samma ställe i flera år och ha en klump i magen bara för atttt det kan vara bra.. det handlar om att det alltid ska vara bra, inte kan. du måste förstå det, snälla. jag vill dig verkligen inte något illa men jag vill verkligen att du ska förstå. det är inte bra för dig.. och jag vill inte se dig ledsen och må dåligt. snälla försök förstå vad jag menar. ju sämre du mår, ju sämre mår jag. du är den jag ser upp till, du gör min dag, jag vill dig väl. varför ska det vara så jävla svårt att förstå? och ja du gör självklart som du vill, men varför göra något du själv inte mår bra av? hur kan det kännas bra att göra något som inte är bra för en själv? även om vissa saker faktiskt är hur bra som helst av allt som hänt, men det finns så mycket som är dåligt. för dåligt..

jag vill inte förlora dig och jag vill heller inte ha en trasig själ kvar av dig. men tänk nu, ett steg längre. snälla.. jag älskar dig.

♥

" titta dig omkring, ser du någon som ler..? "