Dag 2 - Min första kärlek.
Var redan i sexan... Han hade vart nummer ett redan sen första ögonkastet typ. Men det var inte fören i sexan det vart vi.
Som små var vi väldigt bra vänner. Vi bodde på samma gård och var alltid med varandra efter skolan. Det var nästan lite uppenbart att vi skulle ses. Hur som helst så gick åren och vi föll för varandra båda två, i sexan. Det var nog den mest speciella tid för mig. Jag var med någon jag verkligen tyckte om, någon som fick mig att må lite bättre varje gång jag tittade på honom. MEN.. det finns ju alltid ett men.. han vart blyg. Han blev jätteblyg efter att vi vart tillsammans och vågade knappt träffa mig. Visst när vi väl träffades var det ju superbra men det hände inte så ofta längre.. Det slutade alltså med att jag miste både vän och pojkvän. Det tog lång tid innan jag kom över honom, flera år. Det är faktiskt inte alls länge sen jag kommit över honom. För i mina ögon har han alltid vart perfekt. Det här har nog också haft en väldigt negativ enerigi på mig. För jag har alltid jämnfört andra killar med honom, vilket inte är bra. Men nu har jag släppt det och det är inte fören nu på senare tider jag märkt att det faktiskt finns fler. Som till och med är ännu bättre.
Idag är vi vänner, men vi umgås inte. Och det är jag ganska glad för. För jag hade nog fallt pladakst direkt... igen... Men hur mycket jag än har kommit över honom så kommer jag endå alltid att räkna honom som min absouta första kärlek.
Som små var vi väldigt bra vänner. Vi bodde på samma gård och var alltid med varandra efter skolan. Det var nästan lite uppenbart att vi skulle ses. Hur som helst så gick åren och vi föll för varandra båda två, i sexan. Det var nog den mest speciella tid för mig. Jag var med någon jag verkligen tyckte om, någon som fick mig att må lite bättre varje gång jag tittade på honom. MEN.. det finns ju alltid ett men.. han vart blyg. Han blev jätteblyg efter att vi vart tillsammans och vågade knappt träffa mig. Visst när vi väl träffades var det ju superbra men det hände inte så ofta längre.. Det slutade alltså med att jag miste både vän och pojkvän. Det tog lång tid innan jag kom över honom, flera år. Det är faktiskt inte alls länge sen jag kommit över honom. För i mina ögon har han alltid vart perfekt. Det här har nog också haft en väldigt negativ enerigi på mig. För jag har alltid jämnfört andra killar med honom, vilket inte är bra. Men nu har jag släppt det och det är inte fören nu på senare tider jag märkt att det faktiskt finns fler. Som till och med är ännu bättre.
Idag är vi vänner, men vi umgås inte. Och det är jag ganska glad för. För jag hade nog fallt pladakst direkt... igen... Men hur mycket jag än har kommit över honom så kommer jag endå alltid att räkna honom som min absouta första kärlek.
Kommentarer
Trackback
