Alice Eriksson

Alice, det är jag. Mitt fullständiga namn är Alice Jenny Miranda Elisabeth Eriksson. Jag är 17 år, född den 20 februari 1993. Jag går på Mediagymnasiet i Nacka strand där jag pluggar TV-produktion. Alltså är min dröm att en dag få jobba heltid inom TV. Jag är född och uppväxt i Södertälje och har bott där i hela mitt liv tills 2½ år sen med pappa, då jag flyttade upp till stockholm. Och för drygt ett halvår sen flyttade jag till Järna med min mamma. Hos min pappa bor jag med pappa, hans tjej Kristin och min halvsyster Olivia som är ett halvår. Sen har vi lille vovven sigge också som är Kristins hund. Och hemma hos min mamma bor jag med mamma, min halvbror Waldemar fem år, mammas kille Daniel och hans son Liam fem år. Så har vi tre hundar också, Iulius, Celma och Dizel. Jag älskar Södertälje även om det är typ största förorten och äckligt där. Men jag tycker verkligen om det. Men det kan bero på att jag har mina närmsta vänner där. Madeleine och Elsa. Dom som får mig att orka vakna på morgonen, dom som gör att jag orkar leva. Dom är dom enda som jag verkligen älskar. Alltså, mina absolut bästa vänner.

Som yngre var jag väldigt arg och elak, men jag kunde också vara väldigt snäll och omtänksam. Men tyvärr var jag oftast arg och otrevlig. Det beror på att jag har haft aggressionsproblem under hela min uppväxt. Jag har därför inte vetat vad jag ska göra med min ilska när jag vart arg vilket har drabbat väldigt många i min omgivning, tyvärr. Idag har jag inte alls lika stora problem med mina aggressioner, jag kan handskas med dom på ett helt annat sett. Vilket har hjälpt mig så sjukt mycket.

Jag har alltid haft svårt för att umgås med vänner. Jag har alltid tyckt det vart jobbigt att ha typ hundra vänner runt omkring mig. Därför har jag inte så mycket vänner kvar i dag pga att jag inte klarar av det. Jag är alldeles för egen för att klara av att ha 10 olika vänner runt om mig varje dag. Jag vill gärna bara ha dom jag tycker om bäst vid min sida, resten klarar jag mig utan. På det sättet är jag väldigt egen och speciell. Det är inte många som förstår mig men dom som verkligen gör det, gör det verkligen också.

Pojkvän har aldrig vart prio ett för mig. Jag har alltid tyckt det vart roligare att umgås med mina vänner på helgen, festa, filmkvällar, middagar mm än att vara med en pojkvän. Dessutom har mina vänner också alltid vart lika som jag. Tagit vänner i första hand. Så då har det bara blivit så. Det är inte förns nu jag känner att jag skulle vilja ha en pojkvän. Men som jag alltid sagt, det är ingen panik. Jag gillar mitt liv som det är.

Under min uppväxt har mitt liv vart väldigt rörigt. Jag har i stort sett mått väldigt dåligt och tyckt det mesta vart jobbigt. Jag har bott hos min farmor ganska mycket av min uppväxt och har flängt till olika ställen väldigt mycket. Vilket gjort mig väldigt förvirrad och irriterad. Men som tur är varken boende eller annat tjaffs något problem längre. Så i dagens läge mår jag väldigt bra, otroligt bra. Jag älskar faktiskt mitt liv just nu.


Ja det var väll lite om mig. Mer kommer jag inte på. I alla fall inte just nu. Men det var ju en hel den också. :)




Alice Jenny Miranda Elisabeth Eriksson
                    930220